Som huvudregel krävs jordägarens samtycke för att arrendatorn ska kunna överlåta arrendet till en annan part. Denna regel syftar till att skydda jordägarens intressen och säkerställa att arrendet används på ett ansvarsfullt sätt.
Det finns dock tre undantag från denna huvudregel:
1. Långtidsarrenden: För arrenden med en avtalsperiod på minst 10 år har arrendatorn rätt att överlåta arrendet till en annan part utan jordägarens samtycke. Jordägaren kan dock motsätta sig överlåtelsen om den nya arrendatorn inte uppfyller vissa krav, till exempel att denne inte har tillräcklig ekonomisk kapacitet och relevant erfarenhet.
2. Överlåtelse till make eller avkomling: Arrendatorn har rätt att överlåta arrendet till sin make eller avkomling utan jordägarens samtycke. Denna regel syftar till att underlätta generationsväxling inom jordbruket.
3. Överlåtelse efter investeringstillstånd: Om arrendatorn har investerat i arrendestället med jordägarens samtycke och fått investeringstillstånd, har arrendatorn rätt att överlåta arrendet till en annan part utan jordägarens samtycke. Denna regel syftar till att stimulera investeringar i arrendestället.
Det är viktigt att notera att dessa undantag inte är absoluta. I vissa fall kan jordägaren fortfarande ha rätt att motsätta sig överlåtelsen, till exempel om det finns särskilda omständigheter som gör att överlåtelsen skulle strida mot jordägarens intressen.